©

Jag är inte lika duktig på att skrika ur alla mina känslor här som du är.
Det enda jag kan säga är att jag ORKAR INTE.
Jag orkar inte vara ovänner, och jag orkar inte diskutera varför vi är det.
Så då är det så mycket lättare att strunta i det, så kan vi låta det ta den tid det tar innan vi känner att det är time att träffas igen.
För det kommer vi ju göra, vi har liksom inget val.
Och om vi nu haft ett val så vet vi nog båda om vilket håll vi hade gått.

Jag blir så trött på dig, ibland vill jag bara kutta våra band och aldrig mer träffa dig.
åhh. Du kan vara så JÄVLA jobbig.
MEN FAN.
Jag vet inte hur mycket det skall krävas för att något sånt skulle kunna ske?!
För någonstans så tar the good times över. Alla dom gånger vi skrattar och har kul.
Och internskämten jag inte kan skämta med någon annan om.
Det är ju vi, twinsen.
Vi som avslutar varandras meningar.

Det är nog bara nyttigt att inte ALLTID vara så tätt inpå varandra.
Tror man lär sig uppskatta det man har lite mer sen när det väl kommer tillbaka.