24.1 - 08
Hej.
Det var ett tag sedan jag bloggade nu. Det finns väl en anledning till det med antar jag. Eller nej, det finns flera. Den största anledningen är väl att jag bara inte haft varken ork eller lust för fem öre. Men men, back on track.
För många människor verkar jag se ut som ett frågetecken just nu. Egentligen hade jag velat signa min panna med texten "ursäkta röran, jag bygger om". För så är det verkligen. Jag vet precis i vilken riktning går, och jag vet precis vart jag vill nå. Jag kommer dit. Kanske inte just nu bara, jag får helt enkelt ta tag i lite pappersarbete på vägen.
Mitt liv är en heltidstjänst, som vanligt, även om mina vänner tycker att det enda jag gör är att sova bort mina dagar. Visst, sova gör jag med. Lite mer än andra kanske? Eller, nej.. Det är ju inte sant. Jag går och lägger mig vid tre varje natt. Så det blir väl inte så mycket sömn som jag tror.
Men att ha två föräldrar i varsin ände utav stan är ganska så tidskrävande och väldigt stressigt.
Snart är studenten bakom knuten och det fria livet börjar.. (Med mer ansvar, krav och ingen trygghet i någonting som kallas skola what so ever).
Det är inte vanligt att jag bloggar såhär mycket, alltså, lägger upp mer text än bild. Men nu måste jag helt enkelt, mest för min egen skull.
Så, vad händer i mitt liv?
Egentligen så kan jag inte direkt peka på vad som händer, jag kan inte heller peka på vad det är som inte händer.
Allt och inget händer på samma gång. På gott och ont.
En situation som har uppstått mellan en gammal vän och mig är ingenting jag tycker är speciellt roligt. Jag kan inte säga att det berör mig så mycket heller, om jag ska vara helt ärlig. Mycket utav det vi gick igenom var inte bra. Och till slut var det mer dåligt än bra. Någonting vi båda accepterat skulle jag tro. Jag vet att jag har.
Men jag börjar bli lite trött på töntiga msn-konversationer. Vi umgås inte längre. Jag kan inte säga att jag känner dig längre. För jag kommer inte ihåg hur vi hade det? Jag kan inte minnas.
Så kan du sluta att ta upp saker med mig som känns så förflutet. Vi är inte de vi var. Du har inte den rollen du haft hos mig.
Så jag ber dig, via min blogg för du tycks inte förstå när jag pratar med dig...
Jag har inget intresse utav att bli kallad en "copycat". Hallå, kom igen?
För din egen skull med, det måste vara jobbigt att tro det om någon, och gå runt och vara arg?
Jag har inget intresse utav att delta längre.
That's it.
Det blir lätt att man fokuserar på det som är dåligt, det är ju lättast att skriva om, och det man behöver få ur sig. Lyckan vill jag har kvar.
Men för er så kan jag meddela att lyckan ligger mig varmt om hjärtat varje dag med.
Jag har många människor runt omkring mig som gör mig glad och får mig att känna uppskattning.
Tack till er.
Ni är guld värda allihopa. <3
Det finns så mycket mer jag vill skriva, men det får bli ett blogginlägg #2.
Om du har fantasi så kan du gissa bilden i min blogg! INGEN har hittils lyckats komma med det rätta svaret :)