©

Du bad mig att ge upp allt för dig.
Jag gav upp mycket, men inte tillräckligt mycket.
Du bad mig att läsa dina mellanrader som om de vore synliga,
medan du själv tog dig in i min kropp via ryggmärgen utan att fråga.
Nu sitter jag här, ensam i rummet, delad i tanken.
Du skulle valt en annan väg in.
Du sitter fast i ryggmärgen som om du aldrig velat något hellre
än att vara där tills jag släpper taget om mig själv.
Men du skulle valt en annan väg.
Ryggmärgen gör dig inte till någon jag beundrar eller älskar.
Ryggmärgen gör dig till någon jag beundrar och älskar dig av ren vana.