25.10 - 08
Kanske blir allt lite mer synligt när du inte är med?
Och hur du bar dig åt för att komma åt mitt absolut innersta kommer jag aldrig få veta, vill jag aldrig veta.
Men du kom dit, vände ut och in på hela mig med dina ord som la sig mellan mina revben.
Jag antar att du insåg det, du insåg hur mycket du var, hur mycket du tog över mig mer och mer för varje ord.
Jag var som någon du ville övervinna för att sedan lämna.
Vilket du gjorde. Det du inte insåg var att samma stund som du gav ifrån dig ord du inte menade,
ord vassare än nykrossat glas, i samma stund lämnade jag dig.
Och det dödar mig att säga att du aldrig mer får komma in.
Och det gör ont att inse att vi aldrig kommer infinna oss i samma ord igen.
Kommentarer
Trackback