21.9 - 08
Och dom säger förändra dig nu.
Hur jag än försöker, hur jag än vrider ut och in på mina ögon ser jag fortfarande samma sak. Jag ser fortfarande samma misstag spelas upp som en teater framför mig. Och jag hör hur mina tankar skriker högre än vad din röst någonsin kommer vara kapabel till.
Om du bara kunde vara tyst en sekund hade jag kanske kunnat nå till dig, nå ut med det som dånar högre än 2000 decibell inom mig. Kanske är jag förstörd, kanske är jag ihopsydd så många gånger att det är omöjligt för mig att gå sönder ännu en gång.
Och hur gör jag nu? Du har aldrig lärt mig detta, du har aldrig lärt mig mycket. Jag vet hur man skryter, jag vet hur man visar upp det man egentligen inte äger. Men hur gör jag för att visa upp det som är inuti mig, min nakna insida som kommer blotta hela mitt liv framför hennes ögon. Hur ska hon någonsin förstå sig på mig?
Kanske är jag klar om en stund.
Kanske var jag klar när jag föddes.
Kanske kommer jag och alla med mig få kämpa
tills den dag då vi väljer att släppa taget om oss själva.
Kommentarer
Trackback